Jag suckade rätt många gånger över allt tyg, alla rynkor, mängden veck och mest hela klänningen men när jag hörde och såg dotterns reaktion glömde jag bort hur tråkig och jobbig sömnad det varit.
Vid inköpet av tyget var inte modellen helt bestämd men jag tog i (tyckte jag) när jag bestämde tygmängd. 20cm till av det mönstrade tyget hade behövts för att få till en bredare volang som gett rynkning på den sista volangen. Nu blev det samma bredd på de två nedersta volangerna men jag stoppade in en bit brodyr och det blev inte helt galet ändå. Puffärm är väl alla flickors dröm och de här är ju lite större än de flesta. "Det jag gillar mest med klänningen är att den är så tjock, alltså har så mycket tyg" sa dottern vid första provningen.
Klänningen hängde färdig några dagar i syrummet och det hände att dottern kom in och klappade den lite och i samband med det utbrast "Åh, vad jag längtar till torsdag!" Då smälte mitt mammahjärta och jag tänkte att jag ju kunde fixa en liten extragrej. Jag klippte och sydde lite efterhand som jag tänkte. Det fanns inte så mycket tyg kvar men det som fanns räckte precis. Av Agneta lärde jag mig ett finurligt sätt att sy justerbar axelrem med D-ringar. Åhh:et som slapp ur dotterns mun när hon såg väskan gick inte att ta miste på -det var en fullträff!
Vill du att jag syr något med mycket rynk till dig så ber jag dig vänta ett tag med besätllningen så jag hinner glömma bort hur långtråkigt det är...
Rebecka
