Strax innanför dörren till min syateljé står en glasburk full med lappar. Varje fredagkväll turas flickorna om att dra en lapp och så får jag en vecka på mig att sy det som står på lappen. Nu efter rätt många fredagar känns det ändå inte som färre lappar så jag förstår inte riktigt hur jag ska komma till botten på burken.
Det hela började med en kväll i början av september på stoff och stil. Där är vi VIPkunder och ibland bjuder de in till en kväll med modevisning, fika och fina erbjudande. Det dividerades lite härhemma vem som skulle få möjlighet att följa med mig. Tidigare har jag plockat med mig en flicka i taget för kvalitetstid med just den tjejen. Den här gången kom flickorna överens om att alla skulle hänga med och så fick det bli.
Vi tittade på modevisningen och gick sedan direkt till fikaborden. Där önskades det hej vilt med nya plagg och på rundan runt i butiken hamnade det en hel del av önskemålen (råvaror till plaggen) i vagnen.
Det här är vad som stod på inköpslistan inför kvällens besök. Muddtrikå i två färger, bred resår och mellanlägg.
Det hamnade som sagt en hel del annat i vagnen innan vi gick igenom kassorna. Här under finns bild på en av flickornas grejer. Det är ett tunnt bomullstyg, knappar och så två olika smycken (som hon betalade själv).
På nästa bild finns ett något kraftigare tyg och tillhörande knappar. Detta är till en annan av flickorna.
På bilden nedan finns det fler tygbitar och det ska också bli fyra olika plagg. Det är till den tredje av flickorna. Här är det inga knappar utan dragkedjor.
När vi gick där runt, runt och runt i butiken blev jag lite avundssjuk och bestämde mig för att även jag skulle få något nytt. Vet inte hur jag trodde att jag skulle hinna det men just då kändes det som en bra idé. Här kommer bild på mitt blivande plagg.
För ovanlighetens skull valde jag att också köpa en hel del mönster. Det händer typ aldrig eftersom jag dels tycker det är rätt roligt att fixa själv och dels för att jag måste fixa själv om jag ska kunna sälja de sydda plaggen.
När vi kommit hem med alla grejerna och de passerat tvättmaskinen allihop var inte längre flickorna helt eniga. Alla ville att jag skulle börja med just deras nya kläder och det var så den där glasburkens uppgift blev till. Glasburken fylldes med lappar och hur vi än drar lappar därur känns det som lika många lappar kvar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar