6 januari 2013

Cerisa elefanter

Elefanterna fanns även när jag var liten, då som färdiga plagg i form av pyjamasar. Det kan ju ha funnits som tyg också men det är inget jag kan minnas att jag hört. Jofotex i Söderköpinge tryckte upp tyget i interlock i tre färgställningar i början av min barnklädessömnadstid. Då köpte jag bara den röda varianten även om det fanns i brunt och gult också. På senare tid har det exploderat hos barntygestillverkarna/försäljarna. Det kommer så mycket nya fina tyger att man måste begränsa sig i inköpandet. Elefanterna har nog aldrig haft någon lång paus hos Jofotex men de har fått nya färger efterhand och trycks numera på bomull-lycra som jag gillar bättre. De blå hittade hem i höstas och finns i form av en body i nästan-för-liten-högen och en pyjamas (den kom tydligen aldrig på bild) i förlitenkategorin. Det finns också en obearbetad tygbit kvar på hyllan. Några veckor senare fick även de cerisa elefanterna flytta hem till mig. Det finns en liten bit kvar på hyllan men det mesta har omvandlats.
Först ut blev ett set som redan åkt till sin nya ägare. Body och byxor (smal variant) syddes i stl 80. Det setet var i produktion när vi fick besök i december och vår gäst tyckte att det var ett härligt tyg. Hon önskade en bodyklänning som hon kunde ge bort. Den fanns i huvudet betydligt längre än det funnits i verkligheten men nu finns den hos beställaren.

Det var väldigt länge sedan jag sydde någon bodyklänning. Det har passerat massor i min symaskin men de senaste åren har det varit alldeles för skralt med dem. De är så roliga att ge bort för alla tycker de är så fantastiskt praktiska men eftersom det ingår en hel del symoment blir det inte av att jag syr upp ett gäng bara utifall att. 

Jag älskar att sy och skapa. Många gånger är jag ensam i rummet med lite radio i bakgrunden och då får jag tillfälle att tänka. Jag kan tänka massor under tiden jag syr och när jag sydde klänningen ovan har jag hunnit konstruera om mönstret och sy ut några modeller av det i huvudet. Nu är frågan om jag kan få ur klänningarna ur huvudet och ner på tyg eller om de, av ren tidsbrist, fastnar därinne.

Rebecka

1 januari 2013

Nyårsafton med sömnad

Under skolloven brukar det finnas önskemål från barnen om att sy. Det är inte alltid det fungerar, ibland är vi (eller i alla fall barnen) inte hemma och ibland händer det alldeles för mycket annat. När juldagarna var över frågade jag alla tjejerna vad de ville göra på jullovet. Vi har betat av några familjespel och det är en hel del bakning kvar men det här blogginlägget ska handla om sömnadsönskningarna.

Äldsta flickan ville sy en t-shirt till sig själv. Hon ville använda vit och svart viscosjersey och ha ett litet broderi på framsidan. Självklart fanns det inget färdigt mönster och typiskt nog var den vita biten viscosejersey för liten på längden. Skarva gick hon inte med på så sömnaden fick vänta någon dag till efter mitt besök på stoff och stil.

Mellanflickan var också först inne på en t-shirt men ångrade sig sedan och ville hellre sy en kudde. Även där tvingdes jag handla tyger innan vi kunde komma igång. Tyvärr glömde jag helt bort innerkudde/vadd men det får vi lösa på något sätt.
Lilla flickan önskade inte sömnad men när de andra satte igång gick hon inte att stoppa. Jag har antingen för många sömnadsglada döttrar eller för få symaskiner. Det blev lite bråk och det uppstod kö för att få sy. Tur då att lillasyster kan använda vilken trådfärg som helst. Hon syr nämligen på papper. Först ritar hon olika banor och sedan följer hon strecken. 

Den här gången fanns både farmor och farfar i huset och lillasyster passade på att vara syfröken. Hon ritade banor och hon fick både farmor och farfar att sy.  

 






Äldsta flickans tröja blev klar. Hon är nöjd med den. Den blev som hon tänkt även om hon inte visste att det är rätt krångligt att sy i viscosejersey. Nästa gång tror jag hon väljer annan tygkvalitet.













Mellanflickans kudde blev inte riktigt klar men här är ett litet smakprov på den.
Av den här dagen har jag insett i alla fall två saker. Den ena är att det inte vore helt fel med ytterligare en symaskin (en liten kursmaskin vore perfekt). Det andra är att det finns fler som gillar att sy i familjen och att jag nog kan få många sytimmar tillsammans med flickorna i framtiden. Min egen sömnad fick ta lite paus under sytimmarna ovan eftersom jag behövde hjälpa till på olika systationer men också för att maskinerna inte räckte i antal. Plocka undan från klippbordet och städa bland mönstrena kunde jag dock göra och det behövdes verkligen så det var kanske lika bra att maskinerna inte räckte till:-)

Det återstår ganska många dagar av jullovet så förhoppningsvis blir kudden klar. Fler pappersbanor kan det nog också bli. Så länge lillasyster håller sig till papper klarar hon sömnaden rätt bra själv, när hon inte längre nöjer sig med den varianten behöver hon nog rätt mycket mer hjälp.
Rebecka