23 oktober 2011

Sångpåse

Förra helgen var det en pojke som fick den här sångpåsen i present vid sitt dop. Hoppas pojken och hans föräldrar blev glada.
Från början var det bestämt att jag skulle skicka påsen men så fick jag nys om en bil som skulle härifrån och till beställaren så då passade jag på att skicka med den. Det fick alltså bli racersömnad för att få den klar och då passar det ju bra att ha lite barnarbete här hemma:o)
Ser ni att hon lagt sångkuddarna i kö för fyllning? De tre längst bort är redan fyllda och jag fick snällt ta anvisad kudde i rätt ordning för att sy igen fyllningshålet. Vi blev klara i tid men när storasyskonen kom hem från skolan var det en flicka som blev väldigt ledsen över att det inte fanns några kuddar för henne att fylla. Jag får väl hoppas på en ny beställning rätt snart:o)
Rebecka

17 oktober 2011

Kalashöst

Oftast, men inte alltid, betyder en kalasinbjudan att jag syr och/eller broderar något till födelsedagsbarnet. Den här hösten har det kryllat av kalas och det är många kalas som inneburit köpepresenter. Men här kommer lite bilder på sydda presenter.
Gympapåse till Elin


Badlakan till Simon

Badlakan till Aron

Gympapåse till Josef
 

Jag fortsätter gärna att sy presenter. Det är ett bra sätt att "produktplacera" och ibland resulterar det inte bara i glada tillrop utan i en och annan beställning.
Rebecka

14 oktober 2011

Tittut!

Enligt uppgift händer det ibland att Noomi försvinner både på förskolan och hemma.
 Men som tur är hittar hon fram ganska snart igen.
Det här med heldressar trodde jag att jag skulle smita ifrån. Men så en kväll började de två stora önska varsin. Detta var bara någon dag innan öppet hus på stoff och stil så barnen (alla tre då förstås) skickade med önskningar på heldresstyger. Noomi var väldigt bestämd med att hennes skulle vara rosa. Jag hade tänkt mig sweatshirttyger till alla tre barnen men när vi (jag och Ester) stod vid den hyllan i affären var rullen med mörkrosa sweatshirt slut. Jag valde att köpa velour istället för att vänta några veckor. Kan tänka mig vilket ramaskri det blivit om jag inte haft med tyg hem till Noomi men till de båda andra.
I luvan och i fickorna finns ett limemönstrat tyg, på framstycket gjorde jag en NOOMI-applikation och dressen stängs med en vit dragkedja.
På bakstycket finns det ballonger. En av dem med bokstaven N. Noomi är nöjd och använder den stolt på förskolan. Det är roligt att ha något som tom de andra barnens mammor vill ha! Fast vi har konstaterat att ingen mamma heter Noomi så det går ju inte!

Den rosa velouren, det limemönstrade tyget, muddtyget och dragkedjan är från stoff och stil. Övriga tyger till applikationer fanns i tyghyllan.

En klar, två kvar. Det är väl bara att sätta fart antar jag.
Rebecka

7 oktober 2011

Den som inga byxor har...

...hon får gå med rumpan bar. Återigen höll det på att hända. En gång för några veckor sedan passade jag på att leta byxor till de två stora flickorna. Jag tror, utan att överdriva, att de provade 15 par var i ganska många butiker. Inget par satt bra i midjan, alla var gjorda för någon med ett midjemått lika stort som mina flickors + ett par knytnävar. Det hjälpte inte att vi frågade personalen om hjälp. Byxorna var lika stora för det. Barnen suckade och jag var frustrerad. Inte ett enda par skulle vi komma hem med. Vi gick och tog en fika och sedan lät jag barnen kolla leksaker och böcker.
Fördelen med allt provande var att vi alla tre visste vad som är "inne" och döttrarna vad de ville ha. Båda önskade byxor med mudd i midjan och i bensluten. När jag och mellanflickan var på öppet hus på stoff och stil passade jag på att köpa byxtyg (och en hel massa annat, 4 kassar fick följa med hem). Stora flickan valde jeanstyg och grå mudd. Hon ville ha fickor i sidsömmen och det fick hon såklart. 
Mellantjejen valde svart babymanchester. Hon ville ha påsydda fickor och dragsko i midjan. Dragskon har jag sett att hon bara har som dekoration -aldrig knuten. I midjemudden finns också en resår. När jag i morse tog bilderna ovan stod mellanflickan och väntade på att jag skulle bli klar. Byxorna hade jag plockat ner från torklinan efter tvätt igår kväll och hon skulle ha på sig dem till skolan idag. Det är ett bra betyg att de knappt hinner tvättas klart innan de används igen, tycker jag. De här byxorna höll förresten på att hamna i papperskorgen en sen kväll när jag trodde att de var klara. Jag vände rätt på dem och höll upp dem för att titta och beundra mitt skapande, bara för att inse att öljetterna inte befann sig vid fickorna fram utan mitt bak:-( Såklart hade jag redan stickat ner sömmen och jag slängde dem ifrån mig några dagar. När jag sedan återfått lugnet klippte jag bort mudden och gjorde en ny istället för att sprätta bort den felvända. Det funkar ju när det är byxor med häng.

De blå byxorna fick inte följa med storasyster till skogen i morse men under eftermiddagen packades de ner för att kunna användas i helgen. Båda flickorna gillar sina byxor och båda vill ha fler i samma stil. 
Lillasyster fick ju nya byxor (titta här) alldeles nyss men när jag ändå höll på klippte jag två par. Det blev ett par röda enligt önskemål. Med tanke på de älskade ugglebyxorna frågade jag minstingen om hon ville ha något broderat på de röda byxorna. Jag borde varit tydligare från början att jag menade ett broderi. För hon började önska och det var inte förhandlingsbart. En prinsessa, en prins och ett slott...
Jag valde att placera prinsen och prinsessan på var sitt ben och slottet på ena fickan. Det var egentligen fel fick jag senare höra av ägaren. Prinsen och prinsessan skulle varit på samma ficka och slottet nere på benet. Alla tre broderierna kommer från Embroidery library. Behöver jag säga att byxorna inte blev klara den där kvällen då jag klippte delarna? Den kvällen försvann ju i broderiletande och sedan broderande...

Allt material kommer från stoff och stil förutom öljetterna som jag köpt av Bibbi. Mönster på byxorna har jag knåpat ihop själv.

Nu har jag i alla fall undvikit bara rumpor ett tag till. Nästa gång tänker jag inte ge mig ut i butiker för att tvinga barnen att prova. Nej då går vi ut för att kolla vilka modeller de är sugna på och sedan går vi direkt till syateljén. Det borde bli mindre suckande av det och jag tror faktiskt att det också kommer vara en bättre hushållning med tiden.


Rebecka